Under de kalla vintrarna i början av 1940-talet fick långbyxor för flickor sitt stora genombrott. Då klädde sig många flickor i skidbyxor till vardags.
På fötterna hade man raggsockar och pjäxor, även om man inte skulle
åka skidor. För flickor var toppiga skidmössor populära, medan pojkar hellre hade skidmössor med skärm och nedfällbara öronlappar.

På 1940-talet syddes barnkläder i Sverige ofta på konfektionsfabriker som tillverkade tåliga plagg åt vuxna också - arbetskläder eller sport- och fritidskläder. Barn- och vuxenkläder syddes på samma sätt av hållbara, tjocka eller täta bomullstyger, med starka sömmar.
Modellerna gav rörelsefrihet, så barn kunde vara aktiva och röra sig bra
i kläderna. Plaggen var ofta enfärgade i klara färger eller i brunt, mörkblått eller vinrött.
Den typen av oömma barnkläder fanns i liknande modeller åt både pojkar och flickor.
Det gäller t ex skidjackorna med resår i midjan och blixtlås fram och hängslebyxorna som senare kom att kallas snickarbyxor.

Flickan som klappar hunden har t ex ett par korta, rutiga hängslebyxor.
En av pojkarna som jordbruksarbetar har långa ben på sina hängslebyxor,
liksom flickorna som är fotograferade med en sjö i bakgrunden.