Barnklädesannonser från 50-talet
POJKARNA MED GÄNGET

I annonser från femtiotalet leker pojkar ofta utomhus med
kompisarna i gänget. Det finns mycket reklam för varma,
slitstarka och tåliga jackor. "Skinnpaj" var inne. Men nya
plastmaterial som liknade skinn började komma. Kanske var det
därför en skinnfabrikant behövde göra reklam för den "äkta
varan". I annonsens text står om hur en av modellerna ska ge
killar den tidens ideal-utseende - bredaxlad och smal om höften.
LIV OCH RÖRELSE I REKLAMEN FÖR POJKKLÄDER

Pojkar i annonserna håller oftast på med olika saker. De rör sig på olika sätt. Här är det en kille som går framåt med stora kliv, en annan verkar kasta snöboll och på varumärket längst ner klättrar en pojke. Diagonala linjer bildas genom pojkarnas kroppsrörelser och det förstärker intrycket av rörelse. Tillverkarna gav namn åt många av sina olika tyger och plagg. Varumärket visades i annonserna för att man skulle lära sig känna igen det. I affärerna syntes det sedan på olika typer av etiketter som var fästa vid kläderna.
FÄRDIGSYDDA KLÄDER ÅT ALLA!

Algots var en känd firma som ville göra bra men billiga kläder. Billigt blev det genom storproduktion med löpande band och genom försäljning till "massan" av svenska familjer. Fritidskläder, arbetskläder, barnkläder, herr och damkläder - ja Algots sydde allt möjligt. Så var också företagets slogan: Säg Algots det räcker!
KLÄD-IDOLER

Tungviktsmästaren Ingemar Johansson, som var mångas idol på 50-talet, fanns med i olika klädannonser. Andra idoler som var med och gjorde reklam för kläder var sångerskan Lill-Babs och rockaren Little Gerhard.
SNICKARBYXOR ÅT ALLA BARN!

Det tyckte i alla fall kvinnorna i den statliga rådgivningsbyrån Aktiv hushållning. De spred sina råd om praktiska barnkläder till husmödrar runtom i landet på 1940- och 50-talen bl a genom att ge ut broschyrer, varav en såg ut såhär på utsidan. Snickarbyxorna kom igen i modet på 1970-talet och då såg man dem inte längre bara som barnplagg eller arbetsbyxor.
SLITVARGAR

I reklam och klädrådgivning på 1930- till 50-talen kallades pojkar för "slitvargar". Med det begreppet framställde man det som helt naturligt att pojkar lekte så vilda lekar att de lätt slet sönder sina kläder. Pigga och aktiva skulle pojkar vara. På den här bilden ur en klädvårdsbroschyr har även en flicka slagit hål på strumporna. Annars står ofta att problemet med flickor är att de växer ur sina kläder. Mammorna får rådet att sy extra bred fåll så de kan lägga ner kjolar och klänningar efter hand.
PÅ VÄG MOT UNGDOMLIGT BARNMODE!

Ungdomsforskare talar om "varufiering" när ett visst plagg plockas ut från en hel ungdomsstil och görs till en massvara. 1957 fanns tonårsplagget duffeln i många varianter även för yngre, som på bilden. Men innan dess hade den varit en del i "dixies" klädsel. De var äldre ungdomar som diggade jazzmusik.






upp